Du älskar bara rött & leker vacker romantik.

"Du har så lätt att stampa sönder när du väl fått in en fot, det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot. Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå, det är snart en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå.
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två, du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.

Jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler, men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner. Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär, du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där.
Det vankas höst och du får ofelbart nåt underligt i din blick. Det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick. Nu faller mörkret över stan, och du går runt och sparkar löv. Det är som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv."
- Lars Winnerbäck, <3


Igår var en riktigt jobbig dag må jag säga.
Helt plötsligt när jag satte mig i bilen och började köra med inriktning på rälla så fick jag en konstig känsla, sen kom alla tankar. Mörka tankar. De malde på, jag frågade mig själv saker. Varför gjorde jag så, varför skulle jag göra så, varför valde jag det istället för det, varför är detta så jobbigt, hur orkar jag leva med mig själv, hur skulle livet sett ut nu om jag gjort något annorlunda, hur får jag bort dessa tankar?
Blev nästan outhärdligt, orkade inte med någonting..
Jag missade infarten till rälla, märkte att jag var i glömminge när det pep till i telefonen. Aja, vad gjorde det? Jag skulle ändå ta ut pengar, så då kunde jag ju lika gärna fortsätta till färjestaden.
Vilket jag gjorde.
På tillbakavägen brast det, jag orkade verkligen inte.
Var jag än tittade, vilken låt jag än hade på, så påmindes jag på något sätt om mina dumma, jävla val. Fyfan! Att man kan ångra något så mycket begriper jag inte.
Man bör ju stå för de val man gjort, de vägar man själv valt att gå. Men nej, absolut inte.
Kan inte få något ogjort, och visst skulle jag gjort på annat sätt om jag visste att konsekvenserna av detta blev så pass jobbiga & dyker upp när jag minst anar det.

Det värsta är också när man ser igår som sin framtid. Panik på hög nivå!
Nä fy fan, hur kunde du, Johanna?
Det är så mycket enklare när det inte gäller en själv. Och sen tror man ju att "det händer aldrig mig", tyvär. Det värsta jag skulle kunna tänka.

Jaja, nog skrivet om det, blir bara deprimerad >_<

En väldans rolig grej är iallafall att det blir fest i Hörninge på fredag (:
Fijah, Mia, Kudden, Tobbe, Charlie och jag är riktigt taggade. Bara att komma gott folk!


Imorgon eller på fredag bär det av till kalmar och tjacka nya brax.

Förövrigt så älskar jag Karl väldigt, väldigt högt <3
På återseende!