yeah, right.
eftersom jag alltid får skulden för allt som händer så kan jag lika gärna fortsätta med det resten av mitt patetiska liv.
Det kändes bara som jag inte räckte till, som jag bara var ett bricka i ett spel.
Jag började fråga mig själv vad du egentligen ser hos mig. Om du ser en framtid, om du ser lycka och passion?
Ditt svar skulle troligtvis vara att du såg kärlek eller liknande. Is that enough? -don't know.
Det kan man se i allt!
Vad är egentligen jag för dig?
Kan vi komplettera varandra?
Är det bara ännu en blind sida av kärleken?
Jag vet att du har så mycket mer att ge,
lika så jag.
Varför sitter jag här i denhär förbannade båten just nu?
Jag blir bara mer och mer ledsen när jag tänker på det;
- Jag har inte en aning..
Jaha,
nä knip nu, Johanna.
Dags att dra till borgholm.
Tack för att du inte ens kan unna dig att skicka ett endaste ord.
Det är kärlek, det!
onsdag 25 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar