Insane

Ja, ibland känns det som jag blivit galen.
Jag vet inte vad det är, antingen någon knasig kris eller en depression. Livet suger rätt hårt iallafall och jag försöker hitta min livsgnista trots att den verkar befinna sig långt borta.
Panikångesten har gjort sig påmind lite extra nu de senaste två-tre veckorna, och jag hoppas att det har en kort visit i min kropp och själ.
Tro nu inte att det hänt något med Karl eller liknande, han är det enda som håller min glöd kvar för tillfället. Är så extremt glad att han finns vid min sida. Även mina vänner, ni vet vilka ni är!
Ena sekunden kan jag känna mig glad, lycklig, hakuna matata.. Och i nästa stund förstår jag inte vad jag gör här över huvud taget.
blä.
Får iallafall hoppas att det går över.
Ikväll blir det nog lugnt, ska laga lite mat tillsammans med älskling när som helst..
I morgon = kanske bio? vem vet.
och på Måndag, den fruktade jävla måndagen.. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! - Men jag måste.
T r a g i s k t !
- OJA!

Meen, livet går vidare och det går säkerligen över tills jag gifter mig :)
Nehepp, nu blir det matlagning alá Karlochjohanna.

Take care.